Socialdemokraterna brukar från stund till annan försöka skrämma väljarna med att de borgerliga partierna vill ha ett samhälle där tjockleken på plånboken är det som styr vilken välfärd man får. Få saker gör mig så irriterad som när jag hör detta, samtidigt som jag ser hur sjukvården har formats i Sverige under det långvariga (S)-styret av både riksdag och landsting.

För är det någonting vi fått under denna tid så är det precis det som Socialdemokraterna försöker skrämmas med; Den verklighet där människor med gott om pengar alltid har kunnat köpa sig förbi vårdköerna, medan de, för att använda socialdemokratiska ord, med tunn plånbok fått stå kvar i köerna och väntat.

Jag har idag kommenterat två inlägg på kommunalrådets i Orsa blogg, Socialdemokraten Marie Olsson. I det ena inlägget avslutar hon med meningen: ”Syftet från högerregeringen är att montera ner den gemensamma välfärden för att kunna säga att den är så dålig att vi behöver privata lösningar. Det är den anpassning som de även tvingar oss i kommunerna till. I nästa steg blir det välfärd utifrån tjocklek på plånboken och inte utifrån behov.”

Marie Olsson måste ha både kort minne och dålig omvärldsbevakning, för i hennes egna landsting där hennes partikamrater styr, så har det här varit verklighet under ganska lång tid.

När jag var partiombudsman för Moderaterna i Dalarna 2002 och skulle få vår förre partiledare Bo Lundgren på besök, så ordnade jag ett möte med en person som fått erfara just detta. Där hans egna landsting inte kunde förmå sig att själva operera honom, men där han kunde få bli opererad på Danderyds sjukhus i Stockholm. Problemet var bara att Landstinget Dalarna vägrade gå med på detta, det fanns ju inget avtal mellan landstingen.

Han kunde dock opereras på ett privat sjukhus, förutsatt att han själv kunde betala. Kontentan var alltså att det offentliga svek honom, Socialdemokratisk byråkrati svek honom. Plånboken styrde ifall han skulle få sin operation eller ej. - Detta i Marie Olssons egna socialdemokratiskt styrda landsting.

Det är intressant att jag snubblade över Marie Olssons blogginlägg just idag när vi är mitt inne i valrörelsen till Europaparlamentet. För känns inte historien igen? Har vi inte idag en debatt huruvida en person som behöver vård, som inte kan få det i det egna landstinget, eller andra landsting i Sverige, skall kunna få möjlighet att få det i andra Europeiska länder? Visst har vi det. Och Socialdemokraterna har samma inställning i frågan nu, som när frågan var aktuell om huruvida en person skulle kunna få vård i ett annat landsting när det egna inte kunde leverera. Det egna landstinget skall kunna säga nej om de vill.

Socialdemokraterna lär sig inte, de vill med andra ord att fler människor skall kunna hamna i Everts situation. Att den egna plånboken skall styra vilken vård de skall få tillgång till. Lite ironiskt är det också att Marita Ulvskog, Socialdemokraternas toppkandidat, sitter i Riksdagen för just Dalarnas valkrets.

Hur gick det då för Evert? Jo, en gammal barndomsvän läste om historien i tidningen och erbjöd sig att betala de 100 000 kr som operationen skulle kosta och Evert började ringa runt till de privata sjukhusen som erbjöd den operation han behövde.

Men nu inträffade detta i maj 2002 och valet närmade sig med stormsteg, vilket förmodligen inte var så lyckat för Socialdemokraterna. Och se, landstinget Dalarna ändrade sig plötsligt och erbjöd sig att betala för operationen, och 12 dagar före valet i september opererades slutligen Evert, efter åratal av väntan.

Denna historia är för mig en mycket bra anledning till att verkligen arbeta för att Socialdemokraterna aldrig mer skall få inflytande över svensk sjukvård. Kan det egna landstinget inte leverera den sjukvård man har rätt till, och inte heller något annat landsting i Sverige, då skall man som patient självklart få vända sig till sjukvården inom andra EU-länder, utan att Socialdemokratiskt styrda landsting skall kunna säga nej. Men den rätten vill Socialdemokraterna förvägra oss medborgare på samma sätt som man länge förvägrade Evert den sjukvård han hade rätt till.

Läs gärna artiklarna om Everts kamp mot Landstinget Dalarna, det är en skrämmande läsning om hur Socialdemokraternas samhälle fungerade, med ett system som man idag vill exportera till EU. Där avtal mellan landsting var viktigare än människors behov av sjukvård, och där man vill ge landstingen möjlighet att säga nej till människors rätt till vård.

Marie Olssons blogginlägg med mina kommentarer:

Det bidde en tummetott

Anders Borgs verklighetsförankring

Nyhetsartiklar från Dalarnas tidningar angående Bo Lundgrens möte med Evert:

Den politiska majoriteten har svikit Evert och Arne

"Jag betalar räkningen"

Allan sponsrar Evert

Ett slagträ i riksdagsdebatten

Opereras till slut

Evert har fått sin höftoperation

Skicka till:

              

Moderaternas oppositionsråd i landstinget i Örebro har idag en artikel publicerad på politikerbloggen.se. Huvudlinjen i artikeln är att partiet måste fortsätta utvecklingen av sin politik. Att ett parti ständigt måste utvecklas är alldeles självklart, när omvärlden förändras måste man även själv förändras med den. Men det innebär inte att all förändring i sig självt är av godo.

Det är inte första gången jag hör moderater ute i landet säga att man måste ta hänsyn till de "utgångspunkter" som gäller där. Att det skulle vara stor skillnad på politiken och förutsättningarna i Stockholms län och ute i landet.

Men vad jag aldrig lyckats få klart för mig är vad man egentligen menar med detta. Är det riktiga konkurrensneutrala pengsystem, som lett till kraftigt förbättrad skola, som inte fungerar? Är det vårdval som inte fungerar? Är det pengsystem inom hemtjänsten, särskilda boenden? Är det sponsring och medfinansiering inom kultur och fritidssektorn? Det vore faktiskt väldigt intressant att någon gång få höra VAD det är som är så olika som omöjliggör mycket av det som sker i moderatledda kommuner i Stockholms län. Där är Kent svaret skyldig.

En annan sak som Kent tar upp i sin artikel, som även hörts tidigare i debatten, är diskussionen om att partiet alltför ofta pratat om privatiseringar istället för innehållet i välfärden. Att innehållet är viktigare än vem som är utförare.

I sak kan man väl säga att det är rätt. Men problemet är att den diskussionen kan man ha i de kommuner och landsting där man idag har olika utförare, där man genomfört ”privatiseringar” av driften inom olika verksamheter. I de kommuner och län där det offentliga fortfarande är den enda utföraren så finns det dock ett mycket stort problem med den linjen som Kent förespråkar. Nämligen att man bortser från den nytta som konkurrens mellan olika utförare har. Att konkurrens skapar kvalitet och större effektivitet. Man missar alltså en väldigt viktig faktor som har haft betydelse för varför många av skolorna inom Stockholms läns ligger i toppen när trivsel, barngrupper, lärartäthet och studieresultat jämförs.

Konkurrens har betydelse, därför är det faktiskt inte orimligt att i län som Örebro, Dalarna, Norrbotten med flera fortfarande prata om alternativa utförare.

Sedan måste jag nog tillägga att det nog inte är moderaternas förnyelse som lett till att (M) i Nacka, Täby, Lidingö med flera de senaste 15 åren legat kring 40-50 % i valresultat. Frågan är väl snarare varför förändringen inte märks mer ute i landet där den politiska omsvängningen, enligt Kent själv, borde tilltala väljarna än mer?

Politikerbloggen.se

Kent Perssons blogg

Skicka till:

              

I dagens ledare i Aftonbladet visar Eva Franchell hur fastlåst hon är i gammal socialdemokratisk retorik. Först menar hon att kommunerna kommer att kollapsa pga. att regeringen inte skjuter till mer pengar till kommunerna nästa år, för att i nästa mening fullständigt blunda för hur verkligheten ser ut:

"När invånarna blir arbetslösa förlorar kommunerna skatteintäkter. Även med Anders Borgs tillskott kommer de att sluta på minus. Finansminister Anders Borg menar att då får kommunerna prioritera. Det är ju kris.

Men vad tänker han sig då att kommunerna ska prioritera bort? Deras enda uppgift är att leverera kommunal service som sjukvård, skolundervisning samt omsorg om barn och gamla.

Menar ­Anders Borg att kommunerna ska användas som ekonomiska reserver, att vi ska ta från skolan i dåliga tider och ge tillbaka när konjunkturen vänder upp igen?"

Man undrar ju om Eva Franchell överhuvud taget har studerat en normal socialdemokratiskt styrd kommun? Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit om hur en av dem, Luleå kommun, har sig självt att skylla för att de kärnverksamheter som Eva Franchell nämner inte får tillräckligt med resurser.

Ledare i AB

Inte särskilt märkligt att Luleå kommun befinner sig i en ekonomisk kris

Skicka till: