Fler saker som bidrar till hur man som människa hanterar en kris som man ställs inför är, förutom det jag skrev om i förra artikeln, bl.a. ifall har man varit med om liknande situationer förr och den fysiska och psykiska kondition man befinner sig i.

Mina förutsättningar för att klara denna kris kan jag, efter att ha sett i backspegeln, konstatera var något sämre än önskat.

För att ha en sund balans i sitt liv så brukar man prata om att det är viktigt att man lever livet i tre ungefär lika stora delar, åtta timmar sömn, åtta timmar arbete och åtta timmar till övrigt, där egna intressen måste få ta utrymme. Det kan handla om träning, umgås med vänner eller någon form av hobbyverksamhet.

Under kortare perioder i livet kan man ändra storleksföhållande på dessa delar, man kan under en tre-fyra månader, ja till med upp till något år, minska på sömnen eller på delen av övrigt. Man kan dock inte springa genom livet och ha en indelning där arbetet tar två av tre delar.

Under de fyra första månaderna 2004 arbetade jag i snitt 14 timmar om dagen. Jag gick till arbetet vid åtta-tiden och kom hem mellan kl. 21 och 23, ibland kunde jag komma hem så sent som vid 01-02 tiden. Jag arbetade 11 av 12 helger, där antingen lördag, söndag eller båda dagarna upptogs av arbete, jag hade endast en helt ledig helg. Detta är naturligtvis ingen hållbar situation, men det går att arbeta så under någon eller några månader per år, men sedan måste man få ta det lugnare under en period.

För första gången på fyra år kunde jag dock inte varva ner under våren pga. att nya arbetsuppgifter tillkom det året, vilket innebar att arbetet fortsatte i ett högt tempo även under maj och juni. Visserligen arbetade jag då bara cirka åtta eller nio timmar om dagen. Men det var tillräckligt mycket för att kropp och själ inte skulle hinna återhämta sig.

En av anledningarna till att det blev så mycket arbete var att man på arbetsplatsen minskade personalstyrkan från två till en person, samt att alla arbetsuppgifter som den som slutade gjort tidigare inte lades över på någon utomstående eller togs bort. Det blev helt enkelt jag som fick göra dessa, samtidigt som det tillkom nya arbetsuppgifter. Man kan konstatera att grunden här lades för att jag inte skulle vara i bästa form under hösten då cancern drabbade oss.

Med anledning av det myckna arbetet under året så beslutade vi oss för att ställa in alla resor under semestern för att bara vara hemma och vila upp oss under fem veckor. Annars brukar vi alltid åka uppåt till mina hemtrakter i norrbotten och senare ner till Västervik till Sofias hemtrakter.

Semestern påbörjades i samband med midsommarafton och vi tillbringade den ätandes sillunch på balkongen under en klarblå himmel och strålande sol. Vi var nere vid klipporna vid vattnet och låg under solen och njöt av stillheten och drack lite medhavd kylt vitt vin. Vi tog helt enkelt alla chanser vi fann för att bara njuta av ledigheten och vila upp oss, och så här långt kändes det som att det inte var några problem med att hinna återhämta sig till dess att arbetet började igen.

Men, måndagen den 28 juni, efter tre dagars semester, ringer min mor och meddelar att min far har avlidit. Han blev 57 år gammal och avled av hjärtfel. Där tog den semestern slut, istället för fem veckors återhämtning lades ytterligare en händelse till en redan slutkörd kropp.

Vi åkte upp till norrbotten tillsammans med mina syskon för att ordna med begravningen och för att ta om hand om allt som skall tas om hand i samband med att någon avlider. När vi sedan kom hem igen var det endast två veckor kvar av semestern och tröttare själ än då, har jag aldrig upplevt tidigare. Vad vi inte vet vid denna tidpunkt, är att inuti Sofia, har en tumör börjat växa.