| Fler tankar kring finansdepartementets förslag om att införa trängselskatt i Lidingö stad. |
|
|
| Skrivet av Bjarne Grankvist | |||||||||
| Onsdag 27 augusti 2008 10:21 | |||||||||
|
En av grundförutsättningarna när tullarna infördes i Stockholms stad var att en majoritet av invånarna ville det, cirka 53 procent i Stockholms stad röstade ja i folkomröstningen och biltullarna blev en verklighet. I Lidingö röstade cirka 70 procent nej till tullarna och torde således med samma argumentation slippa få dem. En annan grundförutsättning var att lidingöborna skulle garanteras fri passage ut till riksvägnätet, något som nu föreslås tas bort. Lidingöregeln kan mycket väl ha fått vissa väljare att ändå tycka att det var ok med trängselskatten när syftet var att minska trafiken och man lovades fri lejd till riksvägnätet. Att införlivas med Stockholms innerstad innebar visserligen en fördel för dem som åker in till Stockholms innerstad som framöver slipper att betala, men å andra sidan kan man ju fundera över hur det rimmar med syftet med biltullarna, att minska trafiken i Stockholms innerstad? Med ett slopande av Lidingöregeln så skapas tvärtom incitament för ökad trängsel. Personalförsörjningen för Lidingö stad och dess näringsliv är redan idag problematisk, staden har relativt svårt att rekrytera personal till servicefunktionerna, omsorgen och utbildning och ökade kostnader för de anställda att ta sig till och från arbetet förändrar inte detta, snarare tvärt om. Även näringslivet påverkas naturligtvis, AGA har precis tecknat ett tioårigt hyresavtal med JM om bolagets nya huvudkontor på Dalénumområdet på Lidingö. Andra stora arbetsgivare är Rahmqvist-koncernen och Bonver Videodata. Att anställda eller blivande anställda blir tvungna att betala för att ta sig till och från arbetet kan nog inte räknas till plussidan i rekryteringsarbetet. Av stadens 2 416 tillsvidareanställda 2008-07-31 är 1 434 personer skrivna på lidingö. Resten, 982 personer, är skrivna i annan kommun varav 310 är skrivna i Stockholms stad. Dvs. närmare 70 procent av stadens anställda pendlar till och från Lidingö från någon av kranskommunerna. Enligt senaste medarbetarenkäten så är uppdelningen på transportsätt mellan bil och kollektivtrafik cirka 50/50. Siffrorna ovan visar de kommunalt anställda, vilka utför cirka 70 procent av verksamheterna inom äldreomsorg och skola. Drygt 30 procent av dessa verksamheter är utlagd på enskilda utförare vilket gör att det alltså är fler personer som berörs än de ovan redovisade, men fördelningen på bostadsort och transportsätt torde inte skilja nämnvärt. Vi vet att trängselskatten har påverkat hur pendlingen sker över lidingöbron. Statistiken över personresor en genomsnittlig vardag visar tydligt att antalet transporter med bil har minskat samtidigt som transporterna med SL-buss och lidingöbanan har ökat. Totalt sett har persontransporterna minskat med nästan 2 500 per dag. Den totala minskningen kan mycket väl ha att göra med att invånarna planerar sina inresor till innerstaden bättre. Istället för att besöka t.ex. köpcentret Fältöversten flera gånger i veckan så samlar man besöken till några få tillfällen. Trängselskatten har alltså fått avsedd effekt, en effekt som riskerar försvinna när man inför fri lejd igen. Med 2005 2006 2007 minskning/ökning Bil 44 100 42 400 40 600 - 3 500 SL-buss 13 400 14 000 13 900 + 500 Lidingöbanan 6 300 6 200 6 900 + 600 Finansdepartementets promemoria innehåller några logiska tankevurpor samt principiellt tveksamma förslag. Några har nämnts ovan, dels hur syftet med trängselskatten motverkas när man nu skapar incitament för ökad trängsel. Dels att trängselskatten skulle införas efter medgivande av en majoritet av medborgarna vilket inte finns i Lidingö och dels frångår man det ursprungliga löftet om fri lejd till riksvägnätet.En annan tveksam del i promemorian är att finansdepartementet motiverar borttagandet av Lidingöregeln med att den idag kostar för mycket att administrera, när man samtidigt föreslår införandet av ett nytt undantag, nämligen vid Tranebergsbron och Essingeleden norrut. Det innebär endast att man flyttar kostnaderna från ett ställe till ett annat. Finansdepartementet hävdar också att en stor del av Skatteverkets omprövningsärenden gäller Lidingöregeln, vilket skulle medföra en administrativ kostnad. Detta avvisas dock av både Vägverket och Skatteverket. Enligt Birger Höök, vägverket, så sticker inte Lidingö inte ut i det sammanhanget. Från början var det så, men inte längre. Enligt honom håller systemet 99,99 procents precision i dag. Även Lillemor Åberg, chef för Skatteverkets trängselskattsektion, instämmer i detta och menar att Lidingö i dag står för ungefär lika många omprövningsärenden som andra kommuner. De som idag åker in till Stockholms innerstad har vant sig vid att tullarna existerar medan de som har vant sig med lidingöregeln kommer att drabbas när de nu blir tvungna att börja betala för att ta sig till och från Lidingö. Vi riskerar en uppenbar risk att lokalt få ta om hela debatten med stora väljargrupper. Sedan skall ju någon också ta debatten, och när ingen av våra förtroendevalda som jag talat med stödjer finansdepartementets förslag så ser den uppgiften något tung ut. Vi har redan en redan en gång fått betala priset för regeringens löftesbrott om att avskaffa trängselskatten, löftet att ifall en majoritet av invånarna i länets kommuner röstade emot så skulle de ej återinföras, och även kranskommunernas röster skulle räknas. Att betala priset en gång till är ingenting som jag ser fram emot. Det är också så att många lidingöbor tillhör Danderyds sjukhus, de kommer framledes att bli tvungna att betala skatt för att åka till sjukhuset, om de inte väljer att åka kollektivt, vilket kan ta upp till dubbla tiden pga. den på tvären dåligt utbyggda kollektivtrafiken. Ju mer jag tänker på finansdepartementets förslag desto mer orimligt och ofattbart kommer jag fram till att det är.
Powered by !JoomlaComment 3.26
3.26 Copyright (C) 2008 Compojoom.com / Copyright (C) 2007 Alain Georgette / Copyright (C) 2006 Frantisek Hliva. All rights reserved."
|


