Dagens Nyheter slår idag upp stort att de politiska bloggarna eller rättare sagt riksdagsledamöternas bloggar är fiaskon. Denna slutsats baserar man på antalet kommentarer som de olika bloggarna har under en viss utvald månad. Det må mycket väl vara så att riksdagsledamöternas bloggar generellt är fiaskon, men den slutsatsen kan man knappast dra med urval av antalet kommentarer. Niclas Strand, digitalPR har en bra artiklen om detta, se länk nedan.

När jag i morse läste DN så väcktes omedelbart ett antal andra frågor i mitt huvud: Hur intressanta är riksdagsledamöterna överhuvud taget att läsa? Hur många har egentligen några personliga reflektioner som de skriver om? Hur många har någon unik position som gör att de läses av den orsaken? Eller hur många skriver bara om saker som tio andra redan har skrivit om?

Faktum är väl att de flesta riksdagsledamöterna generellt sett egentligen är ganska ointressanta. När riksdagen reducerats, vilket inte är någon ny företeelse, till röstboskap för regeringen så tillför ledamöterna inte särskilt mycket till debatten. Det är ju ändå regeringens förslag som alltid vinner, och vill man läsa mer om dessa förslag så går man väl hellre direkt till källorna, dvs. statsråden. När riksdagsledamöter talar och skriver om sin uppfattning, men sedan röstar mot denna eller väljer att kvitta ut sig från omröstningen. Ja hur intressanta blir dem att läsa därefter?

Sedan finns det undantag. Ledamöter som trots detta skriver personliga reflektioner, hur de tänker när de röstar som de gör, och som även törs argumentera emot sitt eget parti och skriva om det öppet. En sådan ledamot är Göran Pettersson (M) vars blogg du hittar i en länk längre ned.

Helt klart har det betydelse hur och om vad man skriver. Är det rena insändare, eller upprepningar av sitt partiprogram? Eller ger man personliga reflektioner på aktuella frågor? Och här finns det stora brister i många riksdagsledamöters bloggar.

Sedan kan jag inte låta bli att kommentera det uttalande som en av riksdagsledamöterna gör i DN artiklen, min gamle vän Patrik Forslund (M) som slutat blogga till förmån för att skicka nyhetsbrev! Det må vara så att han kanske får fler kommentarer idag på sina mail än vad han fick på sin blogg. Men då bör man ta fasta på en sak och det är tidpunkterna för jämförelsen, Patrik slutade blogga strax efter valet 2006, och det är under de senare åren som bloggarna har klivit fram som det nya mediet som fått stort utrymme.

Det ena behöver heller inte utesluta det andra. Vad är det som hindrar att man bloggar och sedan sammanfattar sina inlägg i ett nyhetsbrev varje vecka? Jag tror definitivt att det är ett feltänk som han gör. Nyhetsbrevet har 170 mottagare varje vecka, hur vet han att alla läser brevet? Sedan så är det samma 170 mottagare varje vecka. En blogg har sällan samma besökare varje vecka utan attraherar hela tiden nya besökare. Via länkar till andra bloggar så sprids dessutom ens egen blogg långt utanför vad ett nyhetsbrev någonsin gör.

Jag tror snarare att bloggar kompletterat med Twitter, Facebook etcetera är det som är framtiden för de förtroendevalda som vill bli lästa av en bred publik.

Artikeln i DN

Niclas Strand digitalPR

MinaModerataKarameller

TheRealMymlan

Göran Pettersson (M)