En av huvudfrågorna i artikeln handlar om att majoriteten kvinnor arbetar i offentlig sektor medan majoriteten män arbetar i privat sektor, och detta är i riksdagsledamöternas ögon ett stort problem. Men inte en bokstav i artikeln förtäljer hur man vill åstadkomma en förändring av detta.

 

En enkel lösning vore att fortsätta en tidigare moderat hjärtefråga nämligen att öka andelen alternativa utförare inom kommunal verksamhet. Det skulle direkt öka andelen kvinnor som arbetar inom privat sektor. Men det har moderaterna under den nya ledningen konstaterat att det inte längre skall vara en hjärtefråga. Debatten och vår politik skall inte längre handla om vem som utför en viss arbetsuppgift inom en kommun, nu skall det istället handla om innehållet. Men den politiken går ju stick i stäv med problembeskrivningen i debattartikeln, och vad är då alternativen för att minska andelen kvinnor i kommunal verksamhet och andelen män i den privata?

 

Men tolkar jag hela artikeln rätt, vilket inte alls är säkert, så är det inte detta som författarna är ute efter, de råkar bara redovisa denna statistik i något oklart syfte. Det verkar snarare vara könens spridning och andel inom de olika yrkeskategorierna som är problemet, att så få män arbetar inom vården, och så få kvinnor arbetar inom byggindustrin. Men som sagt, inte en bokstav i artikeln handlar om vad man vill göra för att ändra på detta, vilket jag tycker är synd.

 

Det kommer nog att bli en mycket intressant debatt i denna frÃ¥ga och inom vÃ¥rt parti framöver. Och det viktigaste i artikeln tycker jag nog är mening som stÃ¥r allra först: ”Jämställdhet är för viktigt för att lämnas Ã¥t minoritetsfeminister.” Det är ett mycket viktigt konstaterande, och som jag tidigare framfört i samband med debatten om vÃ¥ld inom nära relationer, där vi tydligt kan se skadorna av att just ”minoritetsfeminister” fÃ¥tt leda arbetet med problembeskrivningen och de Ã¥tgärder som de anser att samhället skall arbeta för. 

 

I detta ligger visst ett budskap, vi får inte lämna över denna fråga till minoritetsfeminister, vare sig när det gäller debatten i stort, men inte heller när det gäller debatten internt i partiet. Det är frågan alldeles för viktig för.