Sveriges Radio skriver idag om den hitintills största studien som gjorts om anhöriga till cancersjuka patienter. Studien konstaterar att risken för att få psykiatriska diagnoser och hjärt-, kärl- och magsjukdomar ökar kraftigt för anhöriga till cancerpatienter.

Över 11 000 anhöriga har deltagit i studien och följts under två år efter att sambo, maka eller make drabbades av sjukdomen. För mig som personligen drabbats av detta så kommer inte resultaten av undersökningen som någon överraskning. Tvärtom så är det en enda lång bekräftelse av mina egna erfarenheter.
 
Till Sveriges Radio säger sjuksköterskan Katarina Sjövall, sjuksköterska vid onkologiska kliniken i Lund, att ett bättre omhändertagande av de anhöriga skulle inte bara minska lidandet utan också spara sjukvården en massa pengar. Och att det varierar mycket i landet hur anhöriga tas om hand i sjukvården. Hon anser vidare att det är viktigt att samhället hittar en gemensam nationell strategi för hur vi möter de anhöriga.
 
Just detta var den direkta anledningen till varför jag engagerade mig som samtalsvän via Cancerfondens hemsida. Känslan av att vara helt utlämnad och väldigt ensam, samtidigt som man är den som förväntas stå stark vid sidan av sin anhörig och fortsätta livet som om ingenting har hänt är väldigt påfrestande. Mitt största stöd fick jag av vänner som varit med om liknande händelser, det var faktiskt bara de som hade någon förståelse för vilken situation man befann sig i.
 
Genom cancerfonden har jag haft kontakt med ett antal människor som lever sida vid sida med en cancersjuk anhörig, och det är lika slående vid varje tillfälle att svensk sjukvård inte har någon strategi för hur man möter de anhöriga, och det är högst ovanligt att de erbjuder någon hjälp eller stöd. Av de jag haft kontakt med så är det en mycket liten andel som fått något stöd eller blivit hänvisade till vart man kan få stöd.
 
En annan aspekt som inte direkt berörs i artikeln är de många fall där de cancersjuka patienterna behandlas framgångsrikt och de flesta människor runt omkring den anhöriga inte förstår vilken komplex situation denne befinner sig i. Många tycks leva i villfarelsen att bara för att behandlingen gick väl så är allting över, men så enkelt är det inte. Det är en lång resa som stundar innan man är tillbaka.
 
Det här är ett område som måste belysas mer och precis som undersökningen visar så finns det stora samhällsvinster att göra ifall man bemöter och omhändertar de anhöriga på ett bra och korrekt sätt.
 
Rätt omhändertagen så kommer en anhörig tillbaka till livet som en betydligt starkare människa, rik på erfarenheter och ofta väldigt empatisk med en ödmjuk inställning till livet och sina medmänniskor.
 

Skicka till:

Deli.cio.us    Digg    Facebook    StumbleUpon    Newsvine
Skriv en kommentar
Your Contact Details:
Kommentar:
[b] [i] [u] [url] [quote] [code] [img]   
:angry::0:confused::cheer:B):evil::silly::dry::lol::kiss::D:pinch:
:(:shock::X:side::):P:unsure::woohoo::huh::whistle:;):s
:!::?::idea::arrow:
Security
Skriv in CAPTCHA koden.