Det är nu solidariteten visar sitt sanna ansikte
2010-02-08 17:05 | 
Author: Bjarne Grankvist | 
Sveriges insats i Afghanistan har varit under diskussion i princip sedan den inleddes. Från början stöddes insatsen av samtliga partier i Riksdagen förutom Vänsterpartiet. Idag har även Miljöpartiet börja vackla i frågan och vill att Sverige successivt inleder ett tillbakadragande från Afghanistan. Vänsterpartiets och Miljöpartiets tal om solidaritet klingar väldigt falskt när man vill utelämna det afghanska folket till Talibanerna, dessa trevliga herrar som förvägrar flickor utbildning, som kapar fingrar av de medborgare som deltar i demokratiska val och avrättar oliktänkande.
Att Miljöpartiet nu vill minska den militära närvaron är ingenting märkligt, partiet är som de skriver i sitt partiprogram ett pacifistiskt parti:
"Vi är ett pacifistiskt parti. Vi tror att fred inte bara är målet utan även vägen dit. Mänskligheten har utvecklat mängder med verktyg för att kunna hantera konflikter och kämpa mot orättvisor genom ickevåld, som lydnadsvägran, generalstrejker och vägran att betala krigsskatt."
Vad Miljöpartiet, och Vänsterpartiet för den delen, inte verkar eller vill begripa är att det inte är några duvungar som hamnat lite snett i tillvaron som vi har att möta i Afghanistan. Det är fullfjädrade antidemokrater som inte drar sig för i princip någonting för att få igenom sin agenda, och jag är ledsen Peter Eriksson och Lars Ohly, mot dessa hjälper det inte med några terapeutiska samtal och kramar. Humanitära insatser i liknande konflikthärdar kräver samordning med militär närvaro.
Miljöpartiet lyfter i sitt program även fram hur den lilla människan kan vara bidragande till lösningar på konflikter, bland annat skriver man:
"Den verkligt globala politiken drivs direkt av människor som arbetar för solidaritet, som tar global hänsyn i vardagen, som agerar mänsklig sköld eller som är fredsaktivister."
Men då så, när får vi se Peter Eriksson, Maria Wetterstrand och Yvonne Ruwaida som mänskliga sköldar nere i Afghanistan, stående mellan Talibaner och afghanska flickor som vill gå till skolan?
Det Sverige gör nere i Afghanistan är helt rätt och rättfärdigt, jag har den största respekt för dem som är beredda att offra sina liv för att andra människor runt om i världen ska kunna få leva i demokrati och frihet, det är en av de största uppoffringar en människa kan göra. Det är dock tråkigt att det finns politiska företrädare som talar högt och brett om solidaritet men som när det kommer till kritan inte är beredda att löpa linan ut, utan väljer att lämna människor till sitt öde. Det är ingenting annat än höjden av hyckleri!
Mina tankar går idag till de anhöriga till kapten Johan Palmlöv och löjtnant Gunnar Andersson.
Dick Erixon, Aftonbladet,Jöran Fagerlund, Fjärde Internationalen, Röda Malmö,
Skicka till:
| < Föregående | Nästa > |
|---|
