Vänsterpartiet får snart en mycket ojämställd partistyrelse där nästan två tredjedelar av de föreslagna, 18 personer, är kvinnor. Hur var det nu, förespråkade inte Vänsterpartiet kvotering?

Idag skriver DN om en rapport från Sveriges Kommuner och Landsting som låter förmedla att kommunalskatten måste höjas med 13 kronor för att välfärden ska kunna värnas i framtiden. Mycket befogat har rubriksättaren satt rubriken ”Risk för skattechock”, för någonting annat är det inte tal om.

Jag kom direkt att tänka på vad Olof Palmes son hävdade för ett antal år sedan, att kommunalskatten måste upp till 40 kronor per hundralapp för att välfärden ska kunna garanteras i framtiden. Ett uttalande som nu SKLs politikergrupp ställer sig bakom.

Ett viktigt skäl till det ökade behovet anses å ena sidan vara den demografiska förändringen, dvs. att andelen äldre blir allt fler, å andra sidan hävdar man samtidigt att just detta inte kommer att bli en större belastning än att det kan klaras utan några större skattehöjningar

Däremot anser man från politikergruppens sida att den stora ”boven” i dramat främst handlar om ökade krav på standard och ambitionsnivåer.

En sak jag fastnar vid är det som politikergruppen tillägger till påståendet om behovet av skattehöjning, nämligen att höjningen är oundviklig ”om man inte hittar annan finansiering”.

Det är den klassiska problembeskrivningen, det måste alltid till mer resurser. Samtidigt har SKL bara för ett år sedan konstaterat att Sveriges offentliga sektor i form av kommunerna och landstingen aldrig någonsin i historien haft så mycket resurser som idag. Och då måste man ställa sig frågan om det per automatik är så att det är mer resurser som är det primära, eller om man kan börja i en annan ände?

Denna frågeställning är man inne och resonerar kring, man konstaterar att svaret på frågan kan bli ett antal saker såsom fler arbetade timmar, ökad effektivitet, högre avgifter, mer privatisering och skattehöjningar.

Politikergruppen är alltså enig om att det krävs stora tillskott i välfärden i framtiden, så mycket som 13 kronor per intjänad hundralapp. Det är en höjning av kommunalskatten med över 40 procent! Vilket kommer att innebära en kommunalskattenivå på cirka 45 procent i genomsnitt om man ser till dagens nivå på 32 kronor. Då får Fredrik Reinfeldt något att bita i ifall han, som han hävdar, vill få ner det TOTALA skattetrycket till 45 procent. 

Men politikergruppen är inte enig i allt, det finns skillnader. Frågan är hur stora skillnaderna är, är de marginella av den art som Thomas Idergaard en gång hävdade var konsekvensen av att ”Riksdagen består av sju mer eller mindre Socialdemokratiska partier”, eller är de av större karaktär?

Anette Åkesson (M) menar att det kan finnas behov av avgränsning av det offentliga åtagandet, medan Åke Hillman (S) menar att det måste bli stopp till så kallade privatiseringar. Medan Åkesson (M) faktiskt kommer med ett konkret förslag som innebär att kostnaderna inte skenar iväg motsvarande 13 kronor per intjänad hundralapp, kommer Hillman (S) med ett förslag som är direkt kontraproduktivt. För vi vet de facto att tillåtandet av alternativa utförare inom vård och omsorg generellt leder till minskade kostnader, ökad trivsel och kvalitet. Det har även Vårdförbundet konstaterat.

Vänsterpartiet Bo Leinerdal går ännu längre än Socialdemokraten och menar att ” – Det finns ingen brist på resurser, utan handlar om att kanalisera dem till den offentliga välfärden.”. Vilket innebär att han tydligt förordar kraftiga skattehöjningar, men det kan ju å andra sidan inte komma som någon nyhet för någon.

Slutligen vill Åke Hillman (S) helst se blocköverskridande lösningar på finansieringsfrågorna. Tror jag det, vem vill stå ensam med Vänsterpartiet och förespråka en av de största skattechockerna i Svensk historia?

SvD, Aftonbladet, e24,

Regeringen lät idag meddela att man i vårpropositionen som presenteras den 15 april, eller rättare sagt överlämnas till Riksdagen den 15 april – presenteras gör den ju löpandes fram till den 15:e, kommer att avsätta 100 miljoner kronor till landets kommuner för att erbjuda ungdomar sommarjobb.

Eftersom att jag förra fredagen bloggade om varför Lidingö stad inte erbjuder våra ungdomar sommarjobb så känner jag en viss skyldighet att kommentera regeringens utspel.

Målgruppen för regeringens satsning är de ungdomar som avslutar årskurs nio samt de som går ut gymnasiets första och andra årskurs. Som exempel på arbetsplatser anger man parkskötsel, fritidsverksamhet, äldre- och handikappomsorg samt uppgifter inom föreningslivet.

Som kommentar till detta får jag lov att citera det jag skrev i bloggen förra veckan, för det är högst aktuellt:

De arbeten som traditionellt brukar vara aktuella för så kallade sommarjobb är i stor utsträckning arbeten inom gatu- och parkförvaltningar såsom plantering, vattning och gräsklippning etcetera. Denna verksamhet förfogar dock inte Lidingö stad själv över i och med att den verksamheten är utlagd på entreprenad.

Andra områden som staden bedriver i egen regi som brukar nämnas i debatten är skolan, men den är som bekant stängd under sommaren. Ytterligare ett område är äldre- och handikappomsorgen, men där finns ett annat problem och det är att staden har en åldersgräns på 18 år för att få arbeta inom verksamheten, samtidigt är också många av arbetsuppgifterna av sådan karaktär att de kräver en särskild utbildning som de flesta sommarlovslediga ungdomar inte har.

Då måste man ju ställa sig frågan vad det är för arbeten som man menar att Lidingö stad ska erbjuda kommunens ungdomar? Eller menar man att staden ska ordna fram konstruerade arbetsuppgifter som idag inte anses behöver utföras?

Den enda egentliga öppning som regeringen lämnar för Lidingös del är det sista exemplet de anger ”uppgifter inom föreningslivet”. Här kan det kanske finnas en öppning.

Att notera i frågan är att det är lite lustigt att denna satsning om 100 miljoner kronor till landets kommuner för sommarjobb är rätt lik den som samma regering avskaffade inför 2007 med motivet att det var en kommunal angelägenhet.

Det är inte en helt klockren satsning i och med att många framgångsrika moderatledda kommuner, som jag påvisat ovan, inte har någon parkförvaltning där man kan anställda dessa, de ligger som sagt utlagda på entreprenad. Då vore det väl bättre att kraftigt utöka skattelättnaden för anställning av unga människor eller genom andra reformer göra det billigare att anställa ungdomar. Då skulle man dessutom på riktigt uppfylla ett av motiven till denna satsning:

Sommarjobbsatsningen syftar till att erbjuda ungdomar praktisk arbetslivserfarenhet och ge möjlighet till referenser och nya kontakter.

För vad kan vara bättre i det syftet än att få sommarjobb i riktiga företag istället för i en kommunal parkförvaltning?

Aftonbladet, DN, SvD, Magnus Andersson,